En vardagsberättelse från skolans värld med yngre elever i grundskolan.
Inför uppföljning med erfarenhetsutbyte, handledning och lärande samtal, möter jag pedagoger och elever i verksamheten.
Jag håller lektioner med klass och/eller möter ”elev i behov av särskilt stöd” och ger pedagogerna utrymme och tid för eftertanke direkt i verksamheten.
Det ger pedagogerna möjlighet att observera, reflektera och samtidigt lära och pröva IKT verktyg tillsammans med barnen och se olika arbetssätt som kan möjliggöra ökat lärande och delaktighet. Det ger trovärdighet, för oss samman i gemensamma erfarenheter som vi sen kan utgå ifrån.
Det ger mig värdefulla insikter i pedagogernas vardag.
Häromveckan när jag var ute i åk 1 med arbetet ”Digitalt berättade och boksamtal” (Att skriva sig till läsning) gick jag som vanligt igenom talsyntes med alla barnen och talböcker visades, vi lyssnade, reflekterade och samtalade. Då säger en av pedagogerna:
”Det här är så mycket bättre än att gå på kurs. Det är så svårt när jag själv ska omsätta det jag suttit och lyssnat på.” Dessutom kan barnen verktygen också och de har fått en struktur för arbetet.
Idag har jag mött två elever och en lärare.
En elev med autism och med mycket hög kompetens på många områden.
Aktiv, energisk, initiativrik osv.
Vi skulle arbeta med iPad:
Jag var förberedd med en struktur som bl.a. innefattade: känsla av sammanhang, möjlighet att påverka och vara delaktig.
Vilka är vi här idag? Presentationer av oss själva gjorde vi i appen Ritprata. Jag ritade hur min familj såg ut och de gjorde detsamma. Så vi ritade och pratade. Barnen såg mäkta stolta ut när det blev så tydligt. Visuell kommunikation avlastar arbetsminnet och barnen får en överblick.
Allt som vi gjorde tog vi skärmdumpar (kort på skärmen) på, för tanken var att i slutet av passet så skulle barnen få sätta ord på vad de hade varit med om – sammanfatta.
Sen gick vi över till att prata om hur vi kände oss idag. Jag hade förberett en kommunikationskarta i appen Soundingboard med 4 bilder på känslor. Bilderna hade jag tagit från iPicto appen.
Alla tryckte på bilden GLAD… Samtal : Hur känns det? När är du glad? Osv.
Barnen ges möjligheter att utveckla sin jaguppfattning / självkännedom vilket är av stor betydelse för att fungera ihop med andra och leva sig in i en annan persons känsla osv. Det finns olika aspekter på det t.ex. tankejaget: vad är jag bra på, känslojaget t.ex att kunna styra sina känslor osv. Med kommunikationskartor som stöd i samtalet hjälper man barnen att utveckla samspelsfärdigheter där grunden är att uppmärksamma varandra, vilket IKT kan bidra till på flera sätt.
Även denna gången tog vi en skärmdump på bilderna….
Vi lyssnade på en kort saga som en annan elev tidigare hade läst in i appen My Story.
Muntligt berättande är ett effektivt sätt för att utveckla språket – nyckeln till lärande och gemenskap.
En av eleverna ville rita en speciell figur. Det gjordes i appen My Story.
Jag föreslog att vi kunde ha den om bakgrund i Puppet Pals.
Det tyckte eleverna var en bra idé så den appen skulle vi testa efter rasten, men….
Så hände det något och eleven hamnade i en ”återvändsgränd” (hittar ingen utväg, strategi)
Oron arbetades upp…” du tog bort min bild”
Aj då, ja den var borta….Jag hann inte med att se hur det gick till !
”Du tog bort min bild!!” Händerna knyts och eleven stirrar på mig….
-Det går att ordna säger jag lugnt– jag kan måla om den och fundera på vad jag gjorde för fel medan du är ute en stund med XX. OK?
Han tittar och låter den knutna handen landa mjukt på min arm.
-OK.
Jag fixar till det och funderar på hur bilden kunde försvinna… Efter rasten kommer eleven inrusande i personalrummet.
-Har du fixat det?
-Ja, men du får godkänna det.
Eleven tittar och säger.
-Ja. Men här skulle det vara brun färg!
-Ok, du kan det bättre än mig…
Eleven fixar till det, vi tar en skärmdump på bilden och lägger in den som bakgrund i Puppet Pals. Sen tar jag kort på eleverna som de ska ha med i filmen och vips så kan de öva kommunikation och samarbete när de kort förbereder och spelar in sin berättelse.
Turtagningen får jag och pedagogen varsamt vägleda dem i.
När filmen sen spelas upp så lyser det ur bådas ögon, så stolta är de över sitt arbete.
Det är något visst att få vara med själv i filmerna.
Vi tar en skärmdump på en bild i filmen.
Ruzzle (alfabetspel) övar vi med en kort stund. Eleven säger att tidtagningen är jobbig så vi tar bort ljudet till att börja med, men avbryter efter en kort stund.
Nu är det en stund kvar till lunchen och vi börjar att sammanfatta i appen BookCreator.
Skärmdumparna hämtas in i boken från fotomappen. Barnen sammanfattar och sätter ord på sitt lärande och vad vi har gjort under förmiddagen. Vi skickar boken till iBooks och när de öppnar sin digitala bok så är ögonen uppspärrade av förtjusning och glädje.
Tänk att få visa detta för sina klasskamrater och andra kanske…
Utbytte sen tankar med pedagog och rektor och bestämde lite inför de kommande gångerna. Ser mycket fram emot detta fortsatta arbete.
Efter dessa möten ute på skolan med pedagog(er) / elever tillsammans så ska vi följa upp med arbetslaget. Då har vi många erfarenheter tillsammans och pedagogerna har också fått se att vi alla ibland hamnar i liknande lägen och hur vi då tillsammans hela tiden strävar efter att göra det allra bästa vi kan. Återvändsgränder / inre kaos går inte alltid att förutse – men i bemötandet finns en värme och en bekräftelse av barnen …
En bild som stannar kvar är när eleven slänger sig om halsen på pedagogen och kramar riktigt hårt och säger:
-Jag älskar dig!
